Det får en att tänka dock, började redan tänka när jag börja fatta att det snart skulle bli Juli och igår när det nu blev 1 Juli så vart det kaos bland all känslor och tankar. Juli är oftast den bästa månaden för det är mitt i sommaren och jag älskar sommar men det känns inte lika bra i år. Jag har absolut ingen lust att fylla år, själva tanken att bli 20 år skrämmer mig, jag är inte alls redo, tiden går för fort! vilket betyder att sommaren snart är över också, här i Sverige så har vi sommar i ca 3 månader bara vilket är ganska deprimerande...efter jag fyllt år så är det halva sommaren kvar och sedan går vi mot den kalla hösten och den långa mörka vintern. Blir stressad av bara tanken att jag Måste ha jobb i höst för annars kommer jag totalt gräva ner mig i mina tankar och känslor och säkerligen bli deprimerad. Känner redan nu att det är skillnad på mina tankar och känslor mot vad dom brukar vara. Jag brukar ofta kunna vara ganska stark och ha ett poker face men nu är det som att den mjuka känsliga insidan har tagit över, jag känner mig inte alls lika stark som förut. Blir stressad över att jag blir 20 och inte har gjort nånting med mitt liv, om 10 år vill jag gärna ha en karrär, man och början på en familj. Hur tusan ska jag hinna med de?! 1 år går sjukt snabbt så snart fyller jag 21 och sen kommer det bara fortsätta så, sen så vill jag inte få jobb och fastna här också men det känns som att när jag väl lyckats få jobb (hur nu än det ska gå till) så kanske jag blir bekväm och rädd för att lämna det stället. Kommer man ens orka leta efter en ny plan i livet när man jobbar hela dagarna? Jag vet inte ens vad jag vill jobba med, fast jo jag har några tankar och ideer men de sakerna är väldigt svåra att göra om man typ inte har kontakter eller utbildning... sedan har jag min dröm som jag vill nå så jag vill inte vara för fast vid ett jobb för jag vill ändå försöka nå min dröm. Det bästa skulle vara att flytta till England eller U.S.A men det är inte det enklaste, speciellt inte U.S.A, innan man flyttar dit måste man ha ett jobb, och vad vill jag/kan jag jobba med där? Det som är bra med att bo där är att kunna träna på min engelska för det är ganska bra om jag blir bättre på de om jag vill nå min dröm.
Ska inte skriva för mycket om alla dessa tankar som rullar runt. Det värsta i detta är vell att man känner att ingen förstår en. Jag har en person som känner som jag, som har massa jobbiga känslor och panik inför framtiden så det är skönt att vi kan ventilera med varandra. Annars när andra försöker ta upp det här med jobb så känner jag mig så misslyckad som person. Eftersom jag är ännu mer känsligare nu och inte samma poker face så är det svårt att sitta och höra "sök jobb, gör detta, bla bla bla" och inte ta åt sig på ett negativt sätt. Jag vet redan allt dom säger, allt dom säger är det som snurrar runt i huvudet på mig dag som natt. Jag får inte ens någon bra sömn nu för tiden för jag kan inte sluta tänka och oroa mig... Försöker verkligen tänka positivt men ibland känns det totalt omöjligt och så börjar man hata sig själv för att man har alla dessa tankar och känslor, skulle jag kunna ta bort dom så skulle jag men tyvärr, vet inte hur jag ska ta mig ur detta heller men det kan vell bara framtiden svara på... Just nu är jag inget fan av mig själv, vill knappt träffa folk för jag känner mig inte bra, eftersom jag annars är känslig mot folks reaktioner, hur dom pratar och visar kroppspråk så är det svårt nu när man är så känslig, som sagt så brukar jag ha en ganska stark utsida så jag brukar inte visa när det vart något men nu är jag osäker på mig själv så jag vet inte hur jag kommer reagera. Känslorna är som en berg och dalbana varje dag....
I am very tired of my brain right now so I'm just gonna watch some The Big Bang Theory and disappear in the fantasy world..
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar