Det är så sant! När man väl börjar gråta så är de svårt att sluta, slutar oftast med att man är helt slut. Jag får nästan en panik attack när jag gråter, glömmer bort att andas, till slut gör man de och då kommer ännu mer tårar och de gör ännu ondare. I huvet kommer en massa minnen upp, det är en himla blandning, från saker folk sagt till en, vad folk gjort mot en, vad man själv känner och tycker om saker..massa. Ibland undrar man hur folk som inte får sånt här har de och hur dom klarar att inte bryta ihop. Har dom de så bra runt sig och med sig själv att detta inte existerar, eller har typ alla såhär? Aja.. Den här texten passar väldigt bra in på mig iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar